Reflektion v. 40

Vi har under veckan pratat om ämnet bild, om lärarrollen och om processer. Det verkar som att min process leder mig tillbaka på den vägen jag började på när jag först började fundera över läraryrket, jag har börjat sluta tvivla på mitt val. Men jag har en bit kvar att gå, och jag är öppen för alla vägar.

Att reflektera över bildämnet i ett historiskt perspektiv skapar många intressanta frågor. Har syftet med bildundervisningen förändrats? Är den tekniska träningen i att teckna och måla av överflödig och förlegad eller finns det något värdefullt i det som bör bevaras? Jag tror att det i den tid vi befinner oss i finns en ny vikt i bildtolkning; att lära sig att förhålla sig till allt det bildspråk vi omges av. Eleven behöver få hjälp med att hantera all den information hon matas med, att lära sig att förhålla sig till det som kommuniceras genom reklam och annat är otroligt viktigt.

På tisdagen pratade vi om berättelsen, om att kommunicera, och om lärarrollen. Det kändes relevant och jag tror att det är till stor hjälp att börja arbeta fram en roll. Vi pratade också om processer. Jag har själv fått mattan bortdragen under mina fötter och är inkastad i en process här på HDK, och jag är övertygad om att det är det enda sättet för mig att verkligen lära mig och verkligen förändra någonting i mig själv. Hur mycket kan man leda någon annans process? Är det bra eller bara farligt att försöka? En spännande sfär att utforska. Vi fick en uppgift på tisdagen, eller snarare många små uppgifter som föddes ur varandra, som skulle leda till något vi från början inte visste om vad det skulle bli. Vi kastades mellan tecknings- och skrivuppgifter, alla ihopvävda på olika sätt. Läraren hade total kontroll, och höll till och med information om vad det var vi höll på med från oss. Samtidigt skapades i var och en en process, lång bortom hans kontroll, vilket jag tyckte var väldigt spännande. Mycket fritt skapande inom väldigt strikta ramar. Otroligt givande och intressant dag!

Torsdagen och fredagen spenderade vi med teckningsövningar och perspektivrubbningar. Jag, som sett mig som självlärd och oförstörd av konstskolning, fick inse att jag sitter i en liten liten ruta som alla andra. Det är otroligt skönt att för första gången i livet gå till skolan och bli utmanad! Jag, som har upplevt att jag glidit apatiskt genom skolan och alltid varit skeptisk, sliter och det gör ont och jag får stimulans! Tidigare har jag läst pedagogik och didaktisk engelska upp till C-nivå på Högskolan Väst. Jag skulle utan överdrift kunna påstå att jag har lärt mig mer om vad lärarrollen går ut på och fått en starkare känsla för min egen framtid som lärare på den här månaden på HDK än under hela min tid på Högskolan Väst. Jag har börjat få spontana idéer till lektioner som jag klottrar ner på papper och jag märker att jag i möten med människor på fritiden övar på sokratiska samtal och på att lyssna mer än att prata.

Jag behöver naturligtvis snart bryta mig ur denna förälskelse och börja se kritiskt på vart jag befinner mig. Snart :)

Veckans låt: Tom Waits – Chocolate Jesus