Reflektion v.3

Veckan inleddes med interaktiv gestaltning. Genom tystnad, masker, rollspel och andra former undersöktes gränser på olika nivåer. Grymt givande, både på det konstnärliga planet och i lärarsyfte. Någon sa att det inte verkade finnas någon anknytning till lärarrollen. Jag tror dock att det är viktigt att undersöka begreppen gränser och identitet på olika sätt för att skapa bra förutsättningar för att arbeta med barn och ungdomar. Jag har lagt mycket tid under terminen som gått på gruppen och dess mekanismer, och grupparbetet gav mig tillfälle att vara en del av en grupp med ett gemensamt konkret mål. Insåg att jag har blivit bättre på att samarbeta (jag varken tog över eller blev oengagerad) och börjar misstänka att man faktiskt kan lära av varandra i en grupparbetssituation, även om jag är skeptisk till att använda det för mycket i skolan.

Fredagen kretsade framför allt kring Vygotskijs idéer om fantasi. Jag tappar automatiskt förtroendet för föreläsare som backar sina idéer med hjärnforskning, men jag ser fram emot att läsa Vygotskij och se vad han har att komma med. Ser över huvud taget fram emot den teoretiska delen av terminen. Ska ge pedagogiken en ny chans, tidigare i utbildningen har mycket känts ganska spekulativt och oseriöst. Efter en termin av lek får det åter bli sena nätter med det skrivna ordet och lagliga droger.

Temat för den nya terminen är KONFLIKT. Äntligen får jag börja med min nya skissbok!



Det är skönt att vara tillbaka.

Veckans låt: Sigur Rós - Hoppipolla

Fem Skisser

Ett porträtt av en människa som upplever att hon inte kan uttrycka sig och få fram det som finns inom henne. Språket, men även miljöer, grupperingar och förväntningar kan skapa begränsningar. Som lärare kommer vi möta människor som inte har hittat sätt att förmedla sig själva på. En viktig uppgift är att lyssna och se individernas begränsningar och hjälpa dem att hitta sätt att kommunicera.


Integritet är temat i bilden. Vi har under terminen blivit del av en grupp, och jag har lagt mycket tid på att fundera kring gruppen och dess mekanismer. Det är en intressant process där alla är sårbara på olika sätt. Jag tror att man ofta, i viljan att skapa en grupp som är öppen och sammanvävd, lägger mindre fokus på individernas integritet. Det finns en dubbelhet i mannens uttryck. Samtidigt som han håller tillbaka det han har framför sig finns en tveksamhet i hans ansikte. Människan är sällan överens med sig själv och ännu mer sällan konsekvent.


Den här bilden föddes som en lek med begränsningar. Människan önskar sig förklaringar till det hon möter, hon kategoriserar och stoppar in i fack. Då hon möter det oväntade blundar hon, för att sedan öppna ögonen och se något annat. Hon blir trygg med sin tillvaro, men också begränsad då hon i sin strävan efter trygghet väljer att inte se vissa delar av sin verklighet. Hon ser ofta på andra människor på liknande sätt, anpassar sina bilder av främlingar för att de ska passa in i det invanda.



”Anomali kan inom vetenskapsteorin ses som ett faktum som strider mot ett paradigm, det vill säga strider mot en allmänt accepterad teori eller världsuppfattning. Att ändra på teorin för att ta bort en anomali som inte passar in är inte alltid möjligt, utan att det leder till att nya anomalier uppstår. För att lösa en anomali kan det därför krävas en grundläggande omstrukturering av de befintliga teorierna.” Wikipedia



Bilden av de gråtande fågellika varelserna blev skissbokens sista. På något sätt får de gestalta den förändring som skett i mig under terminens gång. En del av mig inser att en annan måste lämnas bakom mig. Detta är det ögonblick då vi skiljs åt.