Ilskan över att företag får köpa gigantiska platser och pryda dem med bilder skapade för att uppvigla till konsumtion, har länge brunnit i mig. Med adbusters budskap i bakhuvudet sökte jag idéer för att inspirera till alternativa sätt att tänka. Men efter en uppmaning att utmana oss själva kände jag att jag ville hitta något nytt att arbeta med.
Tillhör det offentliga rummet alla? Vilka är det som får plats? Google gav mig svaret. Otaliga googlesökbara texter har publicerats om hur vissa saker inte är godtagbara i det offentliga rummet, att vissa människor inte är godtagbara i det offentliga rummet; att de stör stadsbilden. Vissa texter handlade om stökiga ungdomar och människor som har färger eller språk som anses osvenska. De flesta handlade om "stökiga fyllerister" och "otäcka alkisar".
Jag bestämde mig för att göra en installation knuten till parkbänkar. Jag skapade en plats som liknar ett vardagsrum. Parkbänken förvandlades till soffa med filt och kuddar. En pall, några böcker och en orkidé gav en varm känsla åt en annars kall plats. Runt min installation satte jag upp frågor med intentionen att skapa nya tankar hos de förbipasserande som inte tidigare har funderat över ämnet.
I aug/sep numret av Faktum finns en jättebra artikel om det offentliga rummet: ”Vem äger gatorna?” Köp den och läs den!
Jag känner att jag inte är klar med uppgiften. Det finns fler frågor om det offentliga rummet som jag vill utforska. Jag måste helt enkelt fortsätta, på egen hand.
jättefint vardagsrum! :)
SvaraRaderasynd (och konsigt) att det faktiskt finns folk som har åsikter som att alla inte är välkomna...