Mellantankar

Ett försvarstal inför min känsla av att inte ha rätt att använda min personliga historia och dela den med andra:

Varför skulle inte min historia, som speglar den kosmologi som jag levt och lever i, kunna bidra till förståelsen av generella strukturer? Varför kan inte jag vara en fallstudie, som har fått se två världar och som en välsignelse eller förbannelse börjat se mina erfarenheter utifrån och kritisera min egen världsbild? För att förstå mänskliga strukturer måste man studera människan. I mitt undersökande gräver jag fram information ur det objekt jag studerar (jag) trots att det gör ont, för att jag tror att det går att hitta något av värde där. Genom att förstå avstånden i mig kan jag förstå de mekanismer som skapat dem. Sela.