Fysikens begränsningar

Jag fick i uppdrag den här veckan att lämna metaforer utanför och bara undersöka det fysiska begreppet friktion för sig. Det har varit svårt. Jag har gjort lite experiment hit och dit men har svårt att komma framåt när jag inte har någonting att koppla mina upplevelser till.

Jag spenderade en kväll med en kompis som är civilingenjör. Hon name droppade lite olika grejer hon kan om friktion. Det var friktion som skapas mellan materialet och insidan av ett rör, det var siffror och Reynolds… Intressant och säkert användbart, men jag har svårt att relatera till fysiken på det sättet. Kände mig för ett ögonblick som att jag befann mig i en scen i Waking Life och blev en passiv åhörare till ett av alla sätt att uppleva verkligheten. Lite overkligt.

Jag gick in i tanken på att friktion skapar energi – det bildas värme [har gnidit otaliga saker mot varandra för att se hur mycket värme som egentligen bildas, har varit inne på att göra eld med pinnar]. Och det skapas även ljud. Har därför testat vilka ljud som skapas mellan olika material spelat in dem, lyssnat...



Spenderade några timmar i skulptursalen och letade sätt att tänka kring mitt begrepp. Jag har varit en del i känslan av en friktionslös plats, ett vakuum eller en rymd där en kropp inte kan förflytta sig utan svävar på en plats. Försökt återskapa så lite friktion som möjligt och sprayade silikonspray på en yta av eltejp och testat att glida med olika material mot det.




Experimenten känns inte ointressanta, men jag behöver något att ställa dem i relation till för att hitta relevans: Jag behöver skapa friktion.