Att inse att bilden av min Fader var falsk lämnade mig med ett krossat hjärta. Insikten om att Guds församling är en manipulerande, förtryckande, uteslutande, dömande, normupphållande institution odlade i mig en cynisk kyla.
Jag hör lovsången från de upprymda massorna. Flera tusen människor sjunger och ropar, klappar i händer, gråter och talar i tungor. Tältet pulserar medan jag sitter en bit bort. Det är en mörk men varm sommarkväll. Jag känner främlingsskap med alla dessa människor och jag är rädd. Fylld med förakt svär jag att utplåna bilden man lärt mig är Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar