Web of significance

Jag har haft svårt att se på mina tankar om Gud utan att känna att min blick är grumlig. Jag satt igår och försökte hitta någon röd tråd eller någon ny bild att göra men upplevde att vart jag än rörde mig fastnade jag i ett kladdigt nät. Jag blev intresserad av spindelnät och började teckna. Det är otroligt svårt och ganska tidskrävande att ens skissa nät, men jag började gilla tanken mer ju mer jag höll på. Jag köpte vit sytråd, men har ingen som helst aning om vad jag ska göra med den för att det ska upplevas som nät!





När jag vaknade i morse insåg jag att jag måste fortsätta arbeta med det jag har påbörjat. Jag har forskat lite och förstått att jag är någonting intressant på spåren.

”Culture is the web of significance, that man himself has spun.” - Kulturdefinition av Max Weber

Spindelnäten, strukturerna, som spunnits runt mig går inte att städa bort och bli fri från. De är inte bara runt mig och i mig, utan de är jag. Samtidigt som att gå tillbaka till idén om min barndoms gudsbild och sugas in i den trygghetsillusionen vore ett självbedrägeri – är idén om att totalt bryta mig loss och bli självständig en västerländsk upplysningsfantasi. Det handlar om att lära sig se spindelnätet och förhålla sig till det.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta mig härifrån. Kanske ska jag använda tråden. Kanske gå på spindelnätsjakt med kameran för att förstå hur de ser ut. Jag har startat så många ingångar nu, ordtavlor, ljudbilder, spikar, film, blod, biblar, nät... har ingen aning om vart jag kommer hamna. Det är lite jobbigt men mest spännande.