Jag har nu famlat runt i labyrintens mörker.
Kan jag komma längre än så här utan att ta bort det generella i platsen? Alla kan, om de är redo, söka sig in i labyrinten. Vad de möter där beror på vad de behöver möta. Samtidigt går det inte att borste från de gemensamma strukturer och därför gemensamma trauman vi är formade av. Vi delar symboler då vi delar kosmologi. Är det möjligt att tillsammans gå in i vårt kollektiva omedvetna - en gemensam labyrint och tillsammans bekämpa slagen mot våra kollektiva spöken?
Jag har gett platsen inte ett nytt innehåll men en ny innebörd. Nu har platsen fått eget liv och är utanför min kontroll. Jag har öppnat dörren, och jag vet inte om den kommer att kunna stängas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar