Jag har spenderat en heldag i min operationssal och påbörjat min operation/ obduktion. Jag tränger in i mitt objekt liksom kolonisatören tränger in i Afrika, jag försöker rädda denna blödande kropp, precis som missionären ser sig behövas för att rädda Afrikanen* från sitt eget mörker. Jag går in i missionärens dubbla roll - hon vill rädda Afrikanen men också beskriva henne. Det ingrepp jag gör är förlamande - jag stympar kroppen, men jag gör det i ljusets, förnuftets och ordningens namn.
Dokumenterandet gör att jag måste arbeta mycket långsamt. Det är frustrerande men samtidigt hjälper det mig att hålla kontrollen. Min aggression förbliv passiv och uträknad.
I början av dagen var jag läkare, men under dagen utvecklade jag också ett parallellet alter ego. Jag såg mig själv som Carl von Linné, som i modernitetens anda artbestämmer, strukturerar upp, plockar saker ur sin kontext, beskriver. Jag har hittat en ny aspekt som känns intressant! Utan att tänka på det plockade jag ut ett exemplar av varje ny bit jag hittade under operationen. När passet var slut numrerade jag dem för att skapa den tydliga struktur jag behöver för att ha total makt över objektet.
*Jag kommer under mitt projekt använda ordet Afrikan så som man på ett generaliserande sätt använt ordet i missionsskildringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar